Eva Kerek 

En  målare som givit sig måleriet helt i våld. Hennes ”ståndpunkt” , intalad på en CD-skiva , ett fascinerade stycke ” poesi i sak ” där hon vandrar in i sina egna målningar som om hon vare en främling.  Marcel Duchamp påpekade att den förste betraktaren av ett konstverk är den som gjort det.  Eva Kerek uppträder i det avseendet föredömligt , hon är den första som låter sig överraskas och fascineras av sina egna handlingar. 

Enligt hennes egen utsago börjar arbetet på en målning som en berättelse som rinner upp i hennes huvud , en berättelse som förlorar i betydelse allt – eftersom den måleriska processen tar över. Målandet följer sin egna logik och det litterära innehållet får ge vika. Det är ett måleri rikt på nyanser där det tjocka och motspänstiga i färgen samsas med det skira och lätta i vackra laseringar och schumringar. Perspektiven kan växla inom en och samma bild och ge upphov till komplexa rumsbildningar , en sammansatthet som Eva Kerek har förutsättningar att driva mycket längre vilket kommer att berika hennes uttrycksmöjligheter.

Jackson Pollock myntade en gång begreppet ”give-and-take” om sitt agerande ovanför dukarna , om dialogen mellan händelserna i bilden och det som rörde sig inom konstnären. Det begreppet kan Eva Kerek göra till sitt.

Hennes måleri visar tydligt att det är ett instrument för att nå kunskap om de egna känslorna och deras relation till omvärlden.

Att formen i hennes tvådimensionella värld ibland pockar på att få stiga ut i det väg- och mätbara, som i fallet med ”häst-kamelen”, gör detta ännu tydligare.
Vilken målare vill inte försäkra sig om att det som sker i det imaginära rummet har något med den fysiska världen att göra ? Att söka den bekräftelsen rymmer en konstens egen moral. 

Stockholm i maj 2001
Olle Granath